Igår var en händelserik dag. Och ganska uttröttande både psykiskt och fysiskt.

Det började med att jag hade ömma sammandragningar och ryggvärk under natten och på morgonen kände jag mig orolig över att något var fel, att förlossningen skulle starta, att slemproppen eller vattnet skulle gå.

Klockan 13 hade vi tid på förlossningen för att kolla vad som hade hänt och om jag hade öppnat mig något, men som tur var så var kroppen helt opåverkad av nattens händelser och efter ett urinprov kunde det konstateras att jag hade vita blodkroppar i urinen vilket tyder på någon form av infektion. Vilken typ visste de inte då vanliga UVI-testet var negativt.

Provet skickades på odling och svar kommer väl i morgon, men under tiden ska jag ändå gå på antibiotika i 5 dagar.

UVI och andra infektioner kan ju reta fram sammandragningar i livmodern och i värsta fall göra så att förlossningen startar så det är bra att ta sådant på allvar.

Tills vidare fick jag dock grönt ljus att leva på som vanligt och några fler sammandragningar har jag inte haft (mer än de vanliga i alla fall).

Det verkar som att alla någon gång under varje graviditet får någon form av scare. Roligt är det ju inte, men å andra sidan så finns det få tillstånd som är så extrema som graviditeter.

Är det bara jag som tycker att Nezerilreklamen där de nyser mer eller mindre rakt i knät på varann är stötande såhär i influensatider?

Alltså, budskapet är helt ok, Nezeril lindrar snuva och irritation i näsan, men just att de så väldigt uppenbart nyser PÅ varann har jag svårt för. Det ger mig lite rysningar liksom... Gör folk så på riktigt?

Sen att det är GSK som tillverkar Nezeril gör det hela ännu mer knasigt...

Det må vara tråkigt ur genussynpunkt, men det är fanimej omöjligt att klippa en 17 månaders i annat än generiska pojkfrisyrer. De sitter ju aldrig still!

Drömmen är att Simon någon dag ska få en Skorpan Lejonhjärta-frisyr, men tills han lär sig att sitta någorlunda stilla när jag håller i saxen får det nog bli vanliga busfrö-frillan.

Vid den här tiden förra graviditeten blev jag sjukskriven för hotande förtidsbörd eftersom jag hade så täta och regelbundna sammandragningar. Jag hade redan varit inne en sväng på specialförlossningen på Östra i Göteborg under ett besök hos mina föräldrar i vecka 23 och i vecka 27 blev jag som sagt sjukskriven på heltid.

De säger ju att sammadragningar i regel blir värre andra gången man är gravid och den här gången är det en viss skillnad, men inte åt det väntade hållet. Visst har jag haft sammandragningar, men de är normala om än obekväma som alltid. Jag får några stycken om dagen, kanske fem-sex och det är precis så som det ska vara. Magen tränar ju!

Fast det är klart, den här gången sitter jag inte heller som sekreterande i en jävla skitförening, jag jobbar inte OCH jag har hjälp hemma från Henrik som är föräldraledig!

Jag fattar inte, nej jag FATTAR inte, hur man som förälder kan låta sitt spädbarn ligga skrikande kvar i vagnen medan man går runt i ett shoppingcentrum och ser oberörd ut!

Jag vet att man inte är oberörd, det händer liksom inte, men att totalt nerprioritera sitt nyfödda barns behov på det sättet för att göra annat är över mitt förstånd.

Har man råd med senaste vagnen från Bugaboo så har man fan i mig råd att investera i ett bärdon också!

Jag kommer aldrig förstå hur man som blivande eller nybliven förälder genast har förväntningen att det lilla spädbarnet ska vara redo att ligga ensamt i tid och otid at the tender age of 2 weeks. Det finns liksom inget som heter ett självständigt spädbarn!

Hur kan man förvägra det lilla barnets behov av att vara nära, i synnerhet när det ber om det? Vem tror man att man hjälper egentligen?!

Jag vet att det är skitjobbigt ibland att ha ett barn nära inpå sig dag ut och dag in, varje timme (Hallå, been there done that liksom!), men det handlar om en begränsad tid - inte om en evighet!

Som nybliven förälder, speciellt som förstagångsförälder, kan man nog lätt få för sig att barnets sätt att vara nu speglar hur det kommer vara för all framtid, men så är det ju absolut inte. Små barn är inte som vuxna, deras beteende ändras över tid och likaså deras behov.

Men för guds skull (eller vad man nu tillber), GE BARNET DEN TID DET BEHÖVER!!!

http://www.lakemedelsverket.se/Alla-nyheter/NYHETER-2009/Sammanstallning-av-inrapporterade-biverkningar-av-Pandemrix/

Den här bloggposten vänder sig främst till de som ännu inte bestämt sig huruvida de tänkt vaccinera sig emot svininfluensan (nya influensan A/H1N1) eller är osäkra på ert beslut och vill veta var vettig och vetenskaplig information finns.

Den här bloggposten innehåller inga av mina egna åsikter eller tyckanden i ämnet förutom själva presentationen av frågorna. All text är hämtad från vetenskapliga källor helt eller delvis och i vissa undantag är orden en av mig skriven sammanfattning av kunskapsläget från flera olika källor.

Jag kommer inte att svara på ifrågasättande av min egen inställning, men hjälper er gärna att leta reda på kompletterande information om jag har missat något och jag kan hitta den.


1. Hur fungerar vacciner?
När kroppen smittas med ett smittämne (virus, bakterie, parasit eller svamp) stimuleras den till att använda viktiga immunförsvarsceller. Efter genomgången sjukdom kan immunförsvarscellerna känna igen smittämnet som kroppen utsatts för. Nästa gång kroppen blir utsatt för samma typ av smittämne kommer immunförsvaret att känna igen det. Kroppens försvar mot sjukdomen blir snabbare och kraftigare och kan förhindra att den smittade blir sjuk på nytt.

Med vaccination uppnår man immunitet mot smittsamma sjukdomar utan att behöva bli sjuk och gå igenom de risker det innebär. Vid vaccination tillförs kroppen antigen, ett försvagat smittämne, delar av ett smittämne eller något som liknar smittämnet man önskar skydda mot. När de verksamma ämnena i vaccinet möter kroppens immunförsvar produceras immunförsvarsceller och antikroppar. Om den vaccinerade senare smittas har individen redan ett skydd.
(Källa: Smittskyddsinstitutet)


2. Varför ska man vaccinera sig?
a. Du slipper bli sjuk
Ett tungt vägande skäl att vaccinera sig är förstås att slippa bli sjuk i svininfluensa.

I Sverige har de flesta som blivit sjuka i svininfluensa varit mellan 10 och 29 år. Hittills har de flesta som insjuknat i svininfluensa fått en lindrig sjukdom. Men av dem som blivit svårt sjuka och behövt vårdas på sjukhus har ungefär hälften varit unga, i övrigt friska personer i åldern 20–30 år. Den andra hälften har lidit av någon bakomliggande sjukdom. Det går alltså inte att veta säkert vem som för sin egen hälsas skull behöver vaccinera sig och vem som skulle kunna avstå.

De tester som hittills har gjorts av vaccinet talar för att det kan skydda 90 procent av de vaccinerade från att bli smittade av viruset.

Risken att drabbas av allvarlig eller till och med livshotande sjukdom på grund av influensan är betydligt större än riskerna med att vaccinera sig. Risken att drabbas av svåra biverkningar av vaccinet beräknas till en på miljonen.

b. Du skyddar andra från att bli smittade
När du vaccinerar dig mot svininfluensan skyddar du också andra från att bli smittade. De flesta av oss har någon i vår närhet som riskerar att bli allvarligt sjuk på grund av influensan. Det kan till exempel vara en person som har kronisk lungsjukdom, diabetes, hjärt- och kärlsjukdom, barn eller någon som är gravid.

c. Vi förhindrar att influensan kommer tillbaka
Pandemier som svininfluensan brukar kommer i flera vågor, och ibland återkommer sjukdomen i en allvarligare form. Om Sverige drabbas av en andra influensavåg i vinter skulle uppskattningsvis 1,5 miljoner människor kunna insjukna. Några tusen av dem skulle troligen komma att behöva sjukhusvård – en stor belastning på sjukvården som kan få till följd att många planerade operationer och läkarbesök måste ställas in.

Men också andra viktiga samhällsfunktioner, som till exempel kommunikationer och sophämtning, kan slås ut om många människor blir sjukskrivna samtidigt. Om vi är många som väljer att vaccinera oss kan vi förhindra en andra våg av svininfluensa.
(Källa: Vårdguiden)


3. Det sägs att vaccinet är relativt otestat, stämmer det?
Nej.  Godkännandet av det nya influensavaccinet är baserat på ett prototypvaccin som sedan tidigare är godkänt. Man har nu bytt ut virusstammen i prototypvaccinet till den virusstam som orsakar den nya influensan  A(H1N1). Denna metod används varje år inför den vanliga säsongsinfluensan och man har inte sett att biverkningsmönstret förändras vid byte av stam.

Prototypvaccinet har innan detta godkändes genomgått sedvanliga tester. Man har testat detta vaccin på ca 9000 personer och utifrån dessa studier sammanställt vilka biverkningar man sett. Även det slutgiltiga vaccinet Pandemrix är testat på människor, fast på ett mindre antal individer.
(Källa: Krisinformation)


4. Varför är det bra om så många som möjligt vaccineras?
När de allra flesta i befolkningen är vaccinerade mot en sjukdom blir det få personer som kan sprida smittan. Detta kallas flockimmunitet och gör det möjligt att hålla sjukdomen borta genom att skydda dem som inte är vaccinerade. Särskilt bra flockimmunitet uppnås av de vacciner som både förhindrar sjukdom och bärarskap av smittämnet (som Hib-, MPR- och poliovaccin). På så sätt skyddas ovaccinerade individer, t.ex. spädbarn och människor med allvarliga underliggande sjukdomar som gör att de inte svarar på vaccination eller inte kan vaccineras.
(Källa: Smittskyddsinstitutet)


5. Varför ska gravida med små foster i magen vaccineras när barn under 3 år inte vaccineras utan underliggande sjukdom?
För barn under 3 år finns det inga studier på vaccinets effekt eller säkerhet. Mycket talar dock för att barn i den åldersgruppen skulle dra stor nytta av vaccination eftersom de drabbas av svårare komplikationer av influensa än de äldre. Innan mer data finns tillgängliga bedöms endast vaccination lämplig hos barn med riskfaktorer på grund av underliggande sjukdom. Då rekommenderas samma dos som för barn 3-9 år, dvs. halva vuxendosen.
(Källa: Krisinformation)

Kliniska studier på gravida kvinnor har inte genomförts av etiska skäl, men man har gjort studier på gravida råttor. Råtta har valts för att den svarar på vaccinet med ett immunsvar som liknar det hos människa. Man har behandlat råttorna före och under graviditeten för att kunna studera effekter under olika delar av graviditeten.
(Källa: Krisinformation)


6. Vid vaccination av gravida, utsätts fostret för vaccinet och dess konserveringsmedel och adjuvans?
Nej, vaccinet går inte över till fostret. Det finns ingen möjlighet att vaccinet skulle kunna passera moderkakan. Antikroppar som bildas hos modern kan dock ge ett visst skydd även till barnet.
(Källa: Krisinformation)


7. Kvicksilver i vaccinet, det känns inte bra!
Anledningen till att kvicksilver finns i vaccinet mot influensa är för att vaccinförpackningarna kommer i flerdospack, alltså det finns fler än en dos vaccin per flaska. Konserveringsmedel måste då tillsättas för att vaccinet inte ska bli kontaminerat av bakterier eftersom man använder samma flaska till fler än en patient.  Anledningen till att flerdosförpackningar av vaccin beställdes var för att få tillgång till vaccinet så fort som möjligt och helst innan vintersäsongen då smittspridningen kan öka markant (kall luft är tottare och i torr luft färdas virus effektivare och även torra slemhinnor ökar mottagligheten för smitta).

Konserveringsmedlet som finns i Pandemrix heter Tiomersal och varje dos innahåller ca 5 mikrogram konserveringsmedel, vara ungefär 50% av detta är kvicksilver.

I varje dos vaccin finns alltså 2,5 mikrogram kvicksilver, och detta bryts i kroppen ner till en form som kallas etylkvicksilver. Den dos etylkvicksilver vi får i oss i vaccinet motsvarar samma dos av det kvicksilver vi får i oss via maten under en vecka. Det mesta av etylkvicksilvret försvinner relativt snabbt ur kroppen med en halveringstid i blod om ca 6-9 dagar.

Den typ av kvicksilver vi får i oss i maten kallat metylkvicksilver och är inte samma typ av förening som etylkvicksilver. Metylkvicksilver finns i allt vi äter eftersom våra jordar och vattendrag kontaminerats av kvicksilverinnehållande utsläpp under många, många år. Värst är det i våra insjöfiskar och östersjöfiskar, men kvicksilver finns alltså även i rotsaker, spannmål, grönsaker och kött också.

Det kvicksilver vi får i oss via maten ackumuleras i vår kropp under hela vårt liv och utgör ett betydligt större hot för vår hälsa än den lilla dos etylkvicksilver vi utsätts för om vi vaccinerar oss. I ett värsta-fall-scenario (utifrån tester på apor) så motsvarar en dos etylkvicksilver från vaccin motsvarande den dubbla metylkvicksilverdosen, alltså ungefär den dos metylkvicksilver vi får i oss under en vecka i livet.
(Källor: National Institute of Allergy and Infectious Diseases, Läkemedelsverket, World Health Organization)


8. En del säger att vaccinet är lika illa eller värre än influensan, stämmer det?
Nej. Influensavaccin kan, som alla läkemedel, ge biverkningar. Men i de allra flesta fall är de milda och går över på en till två dagar.

För de allra flesta är symptomen på svininfluensan precis likadana som vid en säsongsinfluensa dvs. feber, hosta, halsont, ont i kroppen, huvudvärk och trötthet. Du kan också få diarré och kräkningar. Sjukdomen varar normalt fem till sju dagar, men du kan känna dig trött i ytterligare två till tre veckor. Liksom den årliga influensan kan också svininfluensan leda till följdsjukdomar som lunginflammation, bihåleinflammation och andra infektionssjukdomar.
(Källa: Vårdguiden)

Biverkningar av Pandemrix:
Vanliga
Lätt ömhet på platsen för sprutan får de flesta. Lite mer ont, rodnad och svullnad på vaccinationsstället samt svullna lymfkörtlar får cirka 10 procent av dem som vaccineras.

I Sverige drabbas varje år totalt 0,4-4 personer/100 000 individer av GBS. Majoriteten av fallen (ca 80 %) tillfrisknar helt utan kvarstående symtom.
(Källa: Krisinformation)


10. Jag har hört att adjuvansen, skvalen, kan få kroppen att angripa det egna immunförsvaret. Att skvalen ligger bakom besvär som artrit och Gulf War Syndrome. Stämmer det?
Nej. (Källa: Krisinformation, World Health Organization, World Health Organization)

Här tänker jag inte försöka förenkla för er vidare och sammanfatta den omfattande artikel som läkemedelsverket har publicerat utan jag vill att ni själva läser den. Den är allt för viktig och invecklad för att den ska kunna sammanfattas på ett begripligt sätt utan att missa viktiga poänger. Läkemedelsverkets artikel om skvalen i vaccin.

---

Dessa är de frågor jag kan komma på för tillfället, men har ni fler frågor eller saknar information om något så hör gärna av er! Jag vill hjälpa till att sprida kunskap om det här så mycket som möjligt så att ni kan ta ett informerat beslut.

Nu har vi bestämt oss. Det blir en hemförlossning! Det hade säkert ni likväl som jag redan på känn, men igår skrev vi på pappret om att vi godkänner villkoren och att Hälso- och sjukvårdsnämnden (eller vilka det nu är) får läsa vår journal. Nu är det bara att vänta och se.

I v 35 ska vi gå på samtal på SöS med en läkare (obligatoriskt) om riskerna med hemförlossning och efter kontrollen i v 36 är det fritt fram för bebisen att kika fram.

Det ska bli spännande som bara den, resan fram till förlossningen. Vi har redan bestämt oss för vilka barnmorskor vi vill ha med och nu ska vi prata ihop en förlossningsplan under de veckor som är kvar.

Allt känns väldigt positivt kring detta och jag hoppas att det fortsätter att göra det. Visst är jag lite nervös också, allvaret i situationen går ju inte att förneka - bara det faktum att jag inte KAN ta smärtlindrande medicin alls lägger pressen på oss att förbereda oss desto bättre, men det är ju precis det vi vill också!

Nu har det hänt, det som alla väntat på, det som alla fruktat.

Sveriges tredje bekräftade dödsfall i svininfluensa har skett och den här gången var det ett litet barn. Att pojken hette Simon tar det dessutom, för mig, till nästa nivå av pikant personlighet.

Jag har tidigare luftat mina tankar om varför just jag tycker att man ska vaccinera sig och att det faktiskt inte bara handlar om en själv. Och nu vill jag poängtera det igen!

Läkarna har varnat för detta, sagt att barnen tillhör en av de största riskgrupperna. Samtidigt vaccineras inte de allra minsta. Anledningen till detta är att man är osäker på hur man ska dosera vaccinet till barnen.

Någon med kroniska besvär kan ha en knappt märkbar influensa samtidigt som någon med lindriga hälsoproblem kan hamna i respirator.

Jag själv är ju numera vaccinerad och vi har talat med vår barnläkare om vi kan få vaccinera Simon, som har förkylningsastma, men hon försäkrar att barnen tar det här så bra. "De allra flesta har feber i tre, fyra dagar och sedan är de som vanligt igen". Simon kommer inte att bli vaccinerad just nu, kanske senare. Men läkaren erkänner samtidigt att man ju inte på förhand kan avgöra vilka barn inom riskgrupperna (eller utanför) som kommer råka riktigt illa ut.

Jag kan inte komma ifrån det faktum att vår största riskgrupp går ovaccinerad. För oavsett vad vår läkare säger så är en tredjedel av de inlagda på sjukhus i Stockholm pga svininfluensa just nu barn och inlagd blir man ju tydligen inte så lätt.

Ändå vägrar stora delar av landets friska vuxna att vaccinera sig. Trots att alltifrån bloggare till läkare har vädjat till folks omtanke om de som faktiskt inte KAN vaccinera sig. För det går inte att komma ifrån - skulle de friska  vuxna vaccinera sig så skulle vi MYCKET mer effektivt kunna skydda våra ovaccinerade barn.

Jag kan till viss del förstå att man för sin egen del ifrågasätter vaccinering. Om man är frisk, barnlös, inte känner någon inom någon riskgrupp som inte är vaccinerad och har ett jobb där man inte hanskas med andra människor speciellt mycket. "Svininfluensan är ju inte värre eller vanligare än någon annan influensa!" och "Ska man vaccinera sig för andras skull så ska man ju vaccinera sig mot den vanliga influensan också och det gör ju inte du" får jag höra.

Skillnaden är att svininfluensan attackerar också våra barn och om man inte kan tänka sig att vaccinerar sig för barnens skull, hur kan man då ifrågasätta varför jag inte vaccinerar sig mot de vanliga influensorna? Dessutom, friska vuxna människor tillhör kanske inte en riskgrupp, de kanske kan ta svininfluensan med en klackspark, men deras eller grannens eller kompisens barn kanske inte gör det!

Men visst, jag kan förklara varför JAG inte vaccinerar mig mot den vanliga säsonginfluensan:

-JAG umgås inte dagligen med äldre personer (som tillhör den största riskgruppen för den vanliga årliga säsongsinfluensan).
-JAG jobbar inte inom vården just nu (och på det äldreboende jag jobbade på tidigare så vaccinerades de gamla årligen mog influensan själva).
-JAG är en av de få svenskar som faktiskt gör det som står i regelboken, dvs jag går faktiskt inte till jobbet när jag känner mig risig, FÖR ATT undvika att smitta andra.
-JAG överväger faktiskt fortfarande att vaccinera mig även mot den vanliga säsongsinfluensan trots att det inte är troligt att jag dör i den heller.

Men:

-JAG vaccinerar mig mot svininfluensan eftersom jag själv tillhör en riskgrupp (gravid).
-JAG vaccinerar mig mot svininfluensan eftersom min son är under 3 år och tillhör ytterligare en riskgrupp som inte blir vaccinerad.
-JAG vaccinerar mig mot svininfluensan eftersom våra närmsta vänner har barn som är under 3 år och jag känner inte för att sitta i karrantän hela vinterhalvåret för att undvika smitta dem.
-JAG vaccinerar mig mot svininfluensan eftersom de flesta som tillhör riskgrupper mot just denna influensa är samma människor jag stöter på på pendeltåget, i shoppingcentrum, i mataffären, på vårdcentralen, ja överallt (till skillnad från de riktigt gamla och svaga människorna som annars brukar stryka med den vanliga influensan varje år - de sitter i majoritet inne eller rör sig begränsat mycket ute i samhället).

Jag har haft MASSOR med diskussioner med människor fram och tillbaka, hit och dit om varför vaccinet är farligt farligt eller varför svininfluensan är en baggis och jag upphör aldrig att förvånas över de fantasifulla skäl en del människor har för att undvika vaccination. Gång på gång får jag argumentera mot den ena skitkällan efter den andra. Men ni får gärna förklara, helst med vetenskapliga bevis, varför man har skäl för att INTE vaccinera sig när 30% av de som vårdas på sjukhus är barn under 10 år?

Informationen finns där, för de som på allvar är intresserade av att veta precis HUR ofarligt det är att vaccinera sig. Vill man inte ta den till sig eller ens läsa den så finns det väldigt lite jag kan göra för att övertyga. Då har man redan gjort sitt val och jag kommer aldrig att till fullo förstå det.

 

---

 

Jag har valt att ta bort en del av inlägget och det mesta av diskussionen som uppstod kring min attityd om vaccinering pga att jag inte vet vad jag ska göra med den just nu. Huruvida diskussionen återpubliceras igen eller inte vet jag inte, men jag avvaktar någon dag tills min hjärna är mer utvilad och rationell innan jag beslutar mig för vilket jag gör. Diskussionen som uppstod gjorde mig väldigt ledsen, arg och uppriven och det är väl troligt att den ändå inte leder till något gott i slutet.

 

Något som jag hoppas att ni har förståelse för är att jag är skiträdd! Jag är inte så orolig över risken att Simon skulle dö av influensan, men som förälder vill man inte se sitt barn sjukt alls och att då vara förälder till ett barn som löper större risk att bli allvarligt sjukt och kanske tillochmed kräva sjukhusvård innebär att man har ett extra tungt lass att dra på.

 

Min personliga övertygelse är att varje förälder i min situation skulle önska att alla hjälptes åt att begränsa ett hot mot sitt barn, oavsett hur irrationell den önskan än må te sig.

Vi var hos svärmor och hennes man i helgen och fastnade naturligtvis i en djupt filosofisk diskussion om politik, egoism och solidaritet mitt i natten.

Vi satt länge och diskuterade vad just egoism ÄR, för vad är det egentligen?

Svärmors man, en person som är en och en halv generation bort från mig, har en väldigt tydlig syn på vad egoism är och att dess direkta motsats är solidaritet. Jag, och många i min generation, har en helt annan syn på egoism!

För oss är egism inte bara en oförmåga att tänka på andra utan snarare ett sätt att ständigt utgå ifrån sig själv, sin egen självkänsla och sin egen situation oavsett vad det gäller och att DET är egoism.

T ex om man skänker pengar eller hjälpmedel av annan sort till en hjälporganisation. Enligt svärmors man så är detta renodlad solidaritet, men för mig är detta solklar egoism eftersom man främst gör det för att själv få må bra, eller åtmistone är det en STOR del till varför man gör det. Därför att uppoffrandet av medel man kanske dessutom egentligen inte tycker sig har "råd" att avvara, till någon som behöver dem mer, är något som man gör främst för att få känna sig som en bättre människa, för att må bättre själv - ergo egoism.

Svärmors man gillade inte alls det tänket och blev i det närmaste bestört. "Men med de resonemanget är ju alla illasinnade egoister!" Men så tänker jag inte alls. Snarare är det en omdefiniering av ordet egoism som något renodlat negativt. Enligt mig ska man omfamna sin egoism såläge den är hälsosam, för visst kan egoism och solidaritet gå hand i hand, det ena utesluter inte det andra!

En egoistisk handling, som t ex att man som äldre dam på Titanic (det var ett av exemplena som dök upp under småtimmarna) väljer att INTE sätta sig i en livräddningsbåt utan att dö tillsammans med sin man och livskamrat. Detta är i grund och botten en självisk handling som man gör dels för att man inte kan tänka sig att livet är värt att leva utan sin partner, dels av skuld inför att man själv får leva vidare men inte partnern och i grund och botten handlar det ju då om hur man själv känner - ingen annan. Men i denna själviska, egoistiska handling så finns även solidariteten, för handlingen i sig innebär att man också delvis av omtanke för den andra personen offrar sitt eget liv. Partnern behöver inte dö i ensamhet utan har sin livskamrat vid sin sida. Dessutom är det ju så att den äldre dam som gav upp sin plats på livbåten kanske, oavsiktligt visserligen, lämnar plats åt ett barn eller en yngre individ som har mer av livet framför sig.

Så acceptera din egoism, den är en av anledningarna till att vi är så framgångsrika som ras, den finns där och styr både "goda" och "onda" handlingar! Var vaksam emot den, men var inte rädd för att erkänna att den hjälper både dig och andra.

P.S. I Svenska Akademiens Ordlista finns rum för BÅDA av dessa tolkningar av egoism så ingen av dem är fel.

Nej, nu kan jag inte hålla mig längre, nu åker julskivorna fram!

Jag är sugen på kanelte, julgröt, knäck och glögg. Jag vill ha snö, julpynt och grandoft NU!

Jag är ateist, men det är något med julsånger som får det att krypa i skinnet på mig (på ett positivt sätt). Kanske är det för att jag gick musiklinjen och med kören fick sjunga några av dessa vackra harmonier i några av Sveriges vackraste och mest awe-inspiring byggnader? Kanske är det för att det är något speciellt att höra musik som så många lagt ner sin själ, sitt hjärta och sin tro i texterna, att texterna genomsyras att uppriktig tro och kärlek och att jag känner mig vördnadsfull inför det? Kanske är det en inblick i det forna svenska folkhemmet, en nostalgitripp till en svunnen tid?

Jag vet faktiskt inte, men här sitter jag med gåshud och lyssnar på "O Helga Natt" med Loa Falkman.

Nu när jag via FL får lite extra publicitet så tänkte jag passa på att sprida lite ljus över något som jag tycker är väldigt viktigt att så många som möjligt får reda på, nämligen SEN AVNAVLING!

-Sen avnavling, vad är det? tänker ni.

Jo, avnavla gör man när barnet föds. Det innebär att man klampar och klipper navelsträngen.

-Jaha, vad innebär SEN avnavling då? Och varför är det viktigt?

I flera hundra år har kutymen varit att man klampar och klipper navelsträngen direkt efter födseln. Anledningarna till att man började med detta är inte helt klarlagda, men den rutin man har idag nämligen att klampa innan barnet tar sitt första andetag tillkom först för ca 10 år sedan då man började ta pH-prov på navelsträngsblodet och utföra stamcellsforskning på navelsträngsblodet och moderkakan.

PH-provet gör man för att se ifall barnet hade syrebrist under själva förlossningsögonblicket och det kan vara bra att veta ifall skador skulle uppstå senare i barnets liv och föräldrarna vill få det till förlossningsskador. Det är alltså främst ett bevis för att förlossningspersonalen inte har misskött sig.

Anledningen till att man bör idka SEN avnavling, vilket innebär att man klampar och klipper navelsträngen först TIDIGAST efter 2-3 minuter eller ännu hellre först när pulsationerna upphört eller tills moderkakan är framfödd, är att kvar i moderkakan finns mellan 50-20% av barnets fulla blodvolym (det motsvarar 1,5-2 liter för en vuxen). Navlar man av tidigt går barnet alltså miste om nästan hälften av sitt eget blod! Om man låter bli att avnavla så pumpas blodet i moderkakan successivt över till barnet under dess första levnadsminuter.

På 60-70-talet gjordes studier som pekade på ett samband mellan sen avnavling och nyförrhetsgulsot och andningsproblem, men senare forskning har visat att det sambandet inte finns och att det snarare, tvärt om, finns många fördelar med att avnavla sent, bl a att järnvärdena hos barnet var bättre vid 6 månader för de barn som avnavlats sent än för de som avnavlats tidigt. Vidare minskar riskern för hjärnblödningar hos för tidigt födda barn om de får i sig allt sitt navelsträngsblod.

I blodet finns också viktiga stamceller och blodet som pumpas ut hjälper barnets lungor att utvidgas och för även till syre till barnet, syre som ligger kvar i moderkakan.

Nu, efter över 100 års kritik mot de tidiga avnavlingsrutinerna, har Socialstyrelsen ändrat sina rekommendationer kring avnavlignsrutinerna från tidig till sen och det är inte en dag för tidigt! Tyvärr har de då prioriterat blodtillförseln från moderkakan framför barnets behov att ligga hud mot hud hos mamman. Enligt Socialstyrelsens rekommendationer ska barnet alltså ligga under placentanivå i 30 sekunder innan det lyfts upp till mamman, men detta är en överflödig åtgärd om man inte talar om kraftigt försvagade eller nedsatta barn. Lägger man upp barnet direkt på mammans mage så pumpas fortfarande blodet över, men det tar lite längre tid än om det är nedförsbacke.

Nåja, man kan tro att då är väl allt som det ska, om nu Socialstyrelsens rekommendationer för barnmorskor och undersköterskor har ändrats till sen avnavling, men trots att det numera borde vara en självklarhet för alla som jobbar med förlossningar så är det fortfarande lite si och så med vem som använder tidig och sen avnavling och bara för att sjukhuset officiellt säger sig använda sen avnavling så kan det fortfarande skilja sig vitt och brett mellan olika undersköterskor (som oftast är de som står för själva avnavlingen) och barnmorskor inom dessa sjukhus.

Anledningarna till detta är främst gammal vana, men också en missuppfattning om att pH-provet var svårt eller omöjligt att ta om navelsträngen inte var klampad. En del uskor är rädda för att slinta och sticka sig med nålen eller tror helt sonika att det inte är möjligt att göra provet vid sen avnavling. Men de barnmorskor och undersköterskor som tillämpar sen avnavling påstår motsatsen, det är fullt möjligt att ta pH-provet från en tillfälligt (med fingrarna) avklampad navelsträng eller helt enkelt från den pulserande navelsträngen och hade man klampat av tillfälligt var det bara att släppa på blodet igen efter att provet tagits.

Sen avnavling är viktigt för alla barn, tänk er själva hur ni skulle må om ni förlorade 20% eller så mycket som 50% av ert blod på en dag? Och allra viktigast är det naturligtvis för de tidigt födda, de medtagna och de snittade barnen. Idag avnavlas fortfarande många för tidigt födda eller medtagna barn omedelbart och tas till kuvös där de får andas syre, syre de kanske ändå hade fått om man hållit barnen under placentanivå och mjölkat navelsträngen!

Tyvärr är det så att det råder mycket okunskap bland förlossningspersonalen och värst är det tydligen i Västra Götaland där mödrarna ofta tvingas välja mellan pH-provet (där föräldrarna också intalas att det provet är väldigt viktigt för barnets del och/eller skuldbeläggs för det missade provet) och den sena avnavlingen, samt att trycket ligger på att donera moderkakan och navelsträngsblodet helt och hållet. Men i hela landet är det fortfarande osäkert om personalen på förlossningsavdelningarna tillämpar tidig eller sen avnavling.

Jag vill hjälpa till att öka medvetenheten kring vikten av att barnet får sitt blod, det blod det har rätt till och det blod som barnets kropp har tillverkat under de 9-10 månader som det legat i magen.

Vad man kan göra som blivande förälder är att man skriver in att man vill ha sen avnavling (eller snarare kräver det) i förlossningsbrevet samt att den partner man har med sig till förslossningen hjälper till att förstärka denna önskan/krav under förlossningen så att ingen råkar göra något av bara farten när barnet väl fötts.

På Familjeliv.se finns också en tråd om sen avnavling som startats för att öka medvetenheten, kunskapen och sprida fakta kring varför avnavlingsrutinerna är så viktiga och vad de kan få för konsekvenser. Där kan man ställa frågor kring den tidiga/sena avnavlingen och dela med sig av sina egna erfarenheter. Där finns också flera exempel på vad man kan skriva i förlossningsbrevet och hur man kan formulera sig.

---

Länkar och källor:
Tråden om sen avnavling på FL
Artikel om sen avnavling i Läkartidningen
Artikel om sen avnavling i Dagens Medicin

Jag gick vidare till finalen av FL:s bästa blogg! Kändes ärofyllt som bara den, att vara en av de 10 bästa, men vad händer? Jo, nu ligger jag SIST! 4 ynka röster har jag fått än så länge (av 208) och en av dem är min egen så nu får ni allt ta och hjälpa mig, kära läsare!

Vinna lär jag ju inte göra, men sist vill jag ju inte heller komma!

Bli medlem på FL och rösta HÄR!

/tävlingskåt

För ett halvår sedan beslystes problemen med skattehöjningar i USA och förfärade politiker och ekonomer sa, med fasa i rösten, "Do we really want to change America into Sweden?"

Här är John Stewarts (från The Daily Show) spin på saken:

Jag skrattar så jag gråter!

Alltså jag VET att jag skriver ena jävla uppsatser till blogginlägg ibland och oftast får jag inte kritik för det heller. Mina kära läsare verkar inte ha några oöverstigliga problem med det (tack!).

Nu fick jag dock en uppläxning av sambon som tyckte att han inte hann läsa igenom mina inlägg under tiden han borstar tänderna på kvällen längre. Det är tydligen någon magisk gräns med de där 2 minutrarna som han anser att det ska ta att läsa en bloggpost, max, och visst kan han ha en poäng i det.

Samtidigt, jag är en sån jävla faktanörd så det är synd om mig! När jag läser på om något och går in i det känner jag att det är viktigt att jag återger det så exakt som möjligt så att det inte kan missuppfattas. Resultat blir då tyvärr marathonläsning ibland.

Men ja, jag har klara begränsningsproblem. I'm working on it... But for now, fixa en kopp kaffe/te och ställ in er på att min blogg kan ta lite tid då och då (jag lovar att det ändå tar kortare tid än om ni hade hört mig säga samma sak i ord face to face).

Det har varit tyst i bloggen min ett tag, det verkar nästan som om halva Sverige är bloggtrötta just nu, men nu tänkte jag i alla fall uppdater lite vad som hänt på sistone.

Vi har funderat vidare på förlossninglösningar och annat relaterat här hemma och både jag och Henrik är engagerade (eller nja, men jo, engagerade!). Vi fortsätter att gå på våra föräldragrupper på Vidarkliniken och det känns väldigt bra. Vi kommer också gå en kurs hos doulan Susanna Heli och barnmorskan Liisa Svensson som handlar om dels avslappningstekniker och dels andningsövningar inför förlossningen. Deras kurs (som är baserad i Susanna Helis bok "Föda utan rädsla") är också delvis inspirerad av "Dyktekniken". En metod utarbetad av en annan barnmorska på Vidarkliniken (Cayenne Ekjordh) som väldigt förenklat går ut på att acceptera det kroppen går igenom, slappna av och ge sig hän förlossningen, låta den ske och välkomna den med öppna armar.

Det är ju naturligtvis mycket svårare än det låter och jag betvivlar att jag kommer göra ett så bra jobb på just avslappningsbiten som jag hoppas, men det är en målbild inför varje värk - att acceptera, välkomna och möta värken med positiv attityd.

Och sedan till rubriken... Vi överväger att föda hemma!

Eller ja, funderar och funderar, Henrik brukar säga att det är väl ingen idé att vi diskuterar det, du bestämde dig för en hemförlossning sekunden du fick idén. Till viss del stämmer det ju, men det finns en massa saker jag känner att jag vill diskutera med vår barnmorska innan vi spikar några planer och ställer in oss helt och hållet.

En hemförlossning ter sig mer och mer lockande...

Anledningen till att framförallt jag funderar på en hemförlossning är att jag talade med min mor för några veckor sedan och hon berättade att jag (som också är andra barnet i syskonskaran på två) föddes på ca en timme från spontan vattenavgång!

Även om det inte är troligt att jag kommer föda SÅ snabbt (mamma jobbade heltid och dessutom över dagen innan för att kunna ta ledigt på fredagen och få en långhelg) så finns ändå risken att vi inte hinner in till sjukhuset i tid och då är frågan, ska vi chansa och kanske föda oassisterat i hallen eller i taxin oplanerat eller ska vi helt sonika planera för en assisterad hemförlossning?

Nu för tiden, och i Stockholm län, så är det ju också så att man kan få landstingsstöd från staten för sin hemförlossning OM man uppfyller vissa kriterier.
Några av dessa är att:
-man har två utbildade barnmorskor närvarande
-man kan ta sig in till sjukhuset på max 40 minuter
-man har en normal graviditet och förväntas få en normal förlossning
-man är omföderska
-kontrollen i v 36 är normal
-att man inte har några kända medicinska riskfaktorer som t ex diabetes eller högt blodtryck

Alla kriterier som jag KAN uppfylla idag (hur kontrollen i v 36 kommmer se ut vet jag ju inte ännu) uppfyller jag och ju mer jag tänker på en förlossning i hemmet, desto mer positiv känner jag mig.

Det finns ju en hel radda med fördelar med att föda hemma som man kanske inte alltid tänker på. Det är t ex en mindre stressande miljö, man slipper riskera att förlossningen avbryts eller pausar pga resan in till sjukhus, man känner sig tryggare och har lättare att slappna av och får därigenom (statistiskt sett) färre bristningar, man träffar sina barnmorskor i god tid, lär känna varann och har god tid på sig att prata igenom önskemål och förhållningssätt (vissa väljer t ex att ha barnmorskorna närvarande men att de inte lägger sig i förlossningen alls om det inte är nödvändigt).

Vidare är det faktiskt så att OM man uppfyller landstingets kriterier för ekonomiskt stöd för en hemförlossning så är det inte farligare att föda hemma än det är på sjukhus. Det finns tillochmed tecken som tyder på motsatt situation eftersom det finns reella faror för både mamma och barn om man är spänd och känner sig obekväm eller stressad under förlossningen och är man hemma, med barnmorskor man själv valt och känner sig trygg med så minskar de riskerna.

Sedan är det inte så att jag blundar för riskerna med en hemförlossning heller. Händer det något så ÄR det längre till sjukhuset än om man är... ja, på sjukhuset. Men barmorskorna som förlöser i hemmet har samma medel och metoder för att hjälpa mamma och barn med sig som de har på sjukhuset. De har bla a syrgas, livmodersammandragande medel, dropp och suturkitt på plats och skulle det vara så att det behövs så åker man ju in. Sällan är det så allvarligt att man inte hinner fram och under min egen barnmorskas 30-åriga karriär så har hon bara varit med om att EN kollega EN gång har haft en sådan störtblödning som man inte vill ha i hemmet - MEN det gick bra för dem med.

Och visst finns det fördelar med att föda på förlossningsavdelningar också, tillgång till medicinsk smärtlindring t ex - man KAN faktiskt inte få lustgas eller EDA i hemmet. Eller om något händer barnet eller mig så finns operationssalar och neonatalvårdavdelningar att tillgå snabbt.

Men jag hoppas ju på att klara den här förlossningen utan medicinska smärtlindingsmetoder eftersom jag upplevde lite att de tog mig ur situationen för mycket förra gången, JAG var inte längre i kontroll eller tvingades ta kontrollen - något jag hade hoppats på. Jag är inte direkt missnöjd med min förra förlossning, men jag hoppas på en annorlunda upplevelse den här gången.

Jag hoppas, genom att eventuellt välja en hemförlossning, bespara framförallt mig, men också Henrik, en hel del stress när dagen kommer. Vi är i så fall vara på en plats där vi känner oss trygg och omgivna av människor vi litar på, med en plan som alla är överens om redan innan och med resurser att ta oss igenom förlossningen på ett positivt sätt.

Grattis till mig, idag fyller jag år!

Jag hade glömt av det och hade säkerligen inte kommit ihåg det förän i morgon om inte sambon hade gett mig sovmorgon och därefter överraskat mig med frukostbricka på sängen. Dessutom fick jag en jättefin present från Henrik och Simon.

Därefter låg vi kvar i sängen och myste i någon timme extra medan Simon lekte runt i sovrummet. Hela dagen har varit underbar, lugn och mysig. Till middag fick jag välja precis vad jag ville att äta och jag stod i valet och kvalet mellan oxfilé och pizza. Det blev Pizza!

Hela dagen har varit lugn, mysig och glad. Det här var nog bästa födelsedagen jag haft på väldigt länge!

Nu har jag fått min första vaccinspruta. Jag har lite ont i armmuskeln där de stack mig och ska man tro vissa så är både jag och mitt barn dödsdömda, plus att vi inte kommer kunna hantera vanliga influensor i framtiden utan nytt vaccin (någon form av vaccinberoende för all framtid alltså), dessutom kommer jag få artros och mitt barn adhd, damp eller alzheimers. För att inte tala om vad skavlenet kommer göra med min hjärna och min insulinproduktion! Jag undrar vad som kommer först?

Nej, det är nog lika bra att lägga sig ner och ge upp helt enkelt...

Sambon har precis kommit hem från vad som skulle varit ett besök på öppna förskolan. Väl där fick han syn på lappar som deklarerade att förskolan minsann var stäng idag och i morgon.

Så jäkla typiskt, han har sett fram emot det här i en vecka nu! Det var bara att vända hem igen...

Jag älskar verkligen min sambo, men ibland är han bara för rolig!

Idag när vi kommit hem från affären (och sjukhuset) så ställer jag mig och lagar mat medan Henrik matar Simon och helt plötsligt häver han ur sig:

-Men jag har ju aldrig fått signera dina tuttar!

Jag ba: -Öh nej, men du har väl aldrig frågat heller?

Sedan plockade jag fram en spritpenna och lyfte upp tröjan. Han blev så nöjd, men vad gör man inte när ens älskling har haft det lite kämpigt!

Ja, så var vi där igen. Här där ingen får sova och alla mår skit.

Orsak? Simon har förkylningsastma. Igen... som ett brev på posten, tredje dagen in i förkylningen, varje gång!

Egentligen vill vi undvika att gå ner till Närakuten eftersom de mest verkar vara ett gäng inkompetenta idioter som bara vill behandla allt med antibiotika, men den här gången vet vi vad vi vill ha och vad Simon behöver. Han har ju Ventoline redan, men det är den orala versionen och efter en stunds letande på internet kan man snabbt konstatera att de flesta tycker att den orala versionen av läkemedlet är skit medan den inhalerade versionen är toppen och medför färre biverkningar.

Tanken på att gå ner till smittohärden Närakuten är väl inte direkt lockande såhär i svininfluensa- och förkylningstider, men jag pallar inte att lyssna på hur han måste stöna ut luften ur sina egna lungor, knappt kan äta eller sova och kräks av medicinen (eftersom han är så tät i halsen och inte gillar smaken).

Den här gången går vi inte därifrån med annat än ett jävla hjälpmedelsrecept (som de nekade oss förra gången eftersom det receptblocket låg i ett annat rum - imbeciller!). Sen om det blir Bricanyl eller Ventoline det spelar mindre roll, men en inhalator SKA han ha!

Nu är vi tillbaka från Närakuten. Det var i princip inget folk där så smittorisken kändes skönt låg. Han fick andas Ventoline och på en gång så kom hans energi tillbaka och han sprang runt i väntrummet, slog på akvariet och drog i sladdar och slangar för fulla muggar.

Det är märkligt hur spåkliga barriärer kan orsaka grava missförstånd ibland... Vår läkare, som vi haft alla tre gånger vi varit nere där nu (av slump faktiskt) har inte svenska som modersmål och ibland kan ord försvinna i meningarna och då förloras även förhållningsordern i många fall.

I vilket fall som helst var det tydligen inte alls meningen att han bara skulle ha den orala Ventolinen, utan att den skulle vara ett komplement till en inhalator, något som hon inte ville skriva ut eftersom hon inte hade demonstrationsex och det är ju viktigt att man förstår hur den fungerar.

Nu skrev hon i alla fall ut en eftersom den barnläkare vi skulle träffa i somras var osäker på om Simons behov fanns kvar då han inte hade varit förkyld då på länge (mitt i sommaren, inte så konstigt) utan ville avvakta och vi skulle höra av oss när/om han blev dålig igen och besvären dök upp. Nu har vi tyvärr haft oturen att Simon blivit dålig under helger så då har ju den mottagningen varit stängd.

Till inhalatorn, av märket Vortex, fick vi Airomir och Pulmicort på premissen att om vi inte förstod hur det fungerade så skulle vi höra av oss till vårdcentralen på måndag och be om en demonstration där. Tursamt nog är både jag och Henrik hejare på bruksanvisningar så jag tror inte det kommer bli några problem.

...eller nåt...

Jag sitter här och svara på inlägg och det verkar som om kaninen i magen har fått värsta utbrottet! Den sparkar så hela magen ändrar form och redan på en liten stund har jag hunnit på fyra, fem sparkar som faktiskt kännts ordentligt. Hur ska sådana utbrott kännas om en 10 veckor sådär? Kanske blir jag en av de där legendariska mammorna som får ett revben eller två avsparkat en vecka innan förlossningen. Ujujuj....

Samtidigt är det himla mysigt att få känna av den lillas personlighet lite...

Det räcker med att jag känner av lite ömhet i näshålan under mornarna så blir Simon sjuk som bara den. Hur ofta är det normalt för en 16 månaders att bli förkyld när han knappt utsatts för något? Hade vi hängt på öppna förskolan varje dag så hade jag inte höjt ögonbrynet, men på vår höjd har vi varit på Ica Maxi (under dagtid och en gång i veckan) och med all amning jag sysslat med kan man ju tycka att han borde ha immunförsvar för åtminstone de lättaste snuvorna.

Jag trodde tydligen fel...

/mammam till barnet som är sjukt varannan vecka